torsdag 12 december 2013

Surrealism

För lite mer än ett halvår sedan var jag på vårsalongen på Liljevalch, då såg jag den här tavlan av Maria Jokitalo.

När jag kollar på det här verket så faller mina tankar direkt på den surrealistiska ismen, det är inte särskilt självklart med just detta verk men jag skulle ändå säga att det är i den ismen det här verket platsar bäst. Surrealism står för något som inte är normalt i våran dimension, även sådant som aldrig skulle kunna existera. Man skulle kunna säga att den surrealistiska konsten är tagen från någons drömmar. För mig är den surrealistiska ismen väldigt tilltalande och jag beundras av konstnärernas fantasi att kunna måla något som endast kan finnas inuti någons tankar. Så klart krävs det teknik för att kunna skapa ett stilleben av exempel vis en frukttallrik, för mig är inte inte så spännande alls. Men att kunna avbilda en overklighet som för det första inte kan finnas, och för det andra, att bara du kan ha den visionen i huvudet är helt otroligt!

Meningen bakom Marias verk känns för mig som om haren vill leva som oss och förvränger sin kropp, men något går snett och varelsen har gått över till att balansera på gränsen mellan människa och en absurd verklighet där djur lever som människor. Och vem i hela friden skulle servera organ som bakverk på en fest. För att tolka bilden ännu mer brutalt och skräckinjagande så kom jag att tänka på en sak som man skulle kunna tillföra i min lilla tolkning, att haren som desperat försöker att passa in i vår mänskliga värld skulle göra allt för att kunna göra det. Även att ta sina egna kroppsdelar som blivit över under sin transformation och servera dem som festmat, för att sedan ha något att bjuda gästerna på.

En annan sak som jag ser när jag tittar på verket är ett den är inspirerad av Alice i underlandet. Trots att min reflektion om vad surrealismen är handlar om att konsten är unik med sin fantasi, ändå är all surrealistisk konst inspirerat av något som är verkligt. Men endast detaljer, hela verket isig blir helt unikt och det är något Maria har lyckats med. Hon har tagit några aspekter från filmen ( Haren, flickan och tepartyt) och förvrängt allt och gjort det till ett eget verk.

Jag känner lite liknande kring Kubismen, där har konstnärerna tagit verkligheten och förvrängt den med hjälp av geometriska former. På något sett tycker jag att det på ett vis också är surrealistiskt. Konstnärerna får en mångsidig vision i huvudet och skapar något som i grunden kommer från verkliga livet, och sedan förvränger det till geometriskt virrvarr av färger och former, det blir nästan lite surrealistiskt det också.









                                                               Pablo Picasso - Gråtande Kvinnan
Det här är ett lite mer "typiskt" verk i den surrealistiska ismen. 

onsdag 11 december 2013

Kort reflektion om filmen "Från popkonst till postmodernism"

I filmen går Andrew igenom Amerikas konst historia från popkonstens uppkomst till postmodernismen. Han analyser många kända verk och tar kontakt med konstnärer eller deras nära och kära. Måste bara påpeka att han alltid tolkade verken fel, så de som han pratade med fick rätta till honom. Men det är väl något som är vanligt inom konst, att man kan misstolka konstnärens egentliga budskap.

Konst är så personligt och vi upplever den olika, det beror på vilken smak man har och hur man resonerar och tänker kring saker. Andy Warhol som tillexempel såg konst i allt möjligt. I sopp burkarna i mat affären och i tidningarna. Samtidigt någon annan bara ser en plåtburk med en etikett på. Därför kan man aldrig riktigt ha ett fixerat budskap med ett konstnärligt verk, för det kommer ändå att tolkas på olika sätt, men det är också det som gör att konst är så spännande. 

Det här blev en liten kort reflektion om filmen och konst.