måndag 2 februari 2015

Revolt: Del 2

Jag har läst ungefär 3/4 av Suzanne Collins bok Revolt.

Hittills har vi fått se revolutionens uppror sprida sig som en löpeld genom nationen med Katniss ansikte i fronten. Hon har fått leda revolutionen med hjälp av ett kamerateam som filmar olika sekvenser som de sedan sänder till resten av nationen, med de filmerna inspirerar hon ett helt land att stå upp och slåss mot det som har förtryckt dem under 75 år.

Boken har hittills utspelat sig väldigt likt hur jag förväntade mig att den skulle, med några undantag.
Men över lag gissade jag väldigt rätt på den drivande handlingen.

Budskapet som jag anser vara tydligast är hur illa vi tar hand om vår planet och fortfarande efter så många krig inte har något bättre motsvarande. Vi förlitar oss på att det finns någon som kommer komma på en lösning så småningom. Ett citat som jag hittade var "Ärligt talat så tycker jag inte att våra förfäder verkar vara så mycket att skryta med. Se hur de har ställt till det för oss, med krig och en sargad planet. De kan inte ha brytt sig om hur det skulle gå för dem som kom efter. Men republikidén låter i alla fall bättre än den regering vi har nu." Här tycker jag att man ser väldigt tydligt att det är en dystopi, just för att hon beskriver hur vi idag inte har en hållbar utveckling. Suzanne har dessutom inte bara val att ha vita män i maktpositioner, flera viktiga karaktärer som har mycket betydande roller är kvinnor, det är något som har varit en betydande dela av dagens litteratur, att lyfta fram kvinnans roll och sudda de grova linjerna som könsrollerna förhåller sig till.

måndag 22 september 2014

Bokuppgift: Revolt

Jag har valt att läsa boken Revolt av Suzanne Collins, det är den tredje boken i hungerspelen: trilogin. Detta är Suzanne Collins mest framstående verk.

Som titeln lyder som förstår vi att boken kommer att kretsa kring ett uppror, en revolt. Eftersom att jag har läst både del ett och två så har jag en inblick i hur boken kommer utspela sig. Och som jag kan läsa på baksidan så får jag reda på att huvudkaraktären spelar en stor roll i den kommande revolten, hon kommer vara ansiktet utåt och var hon än går kommer svåra beslut att följa henne.

Boken är publicerad är 2011 vilket betyder att boken kan tänkas innehålla mycket högteknologi och moderna tankegångar.

De fösta meningarna i boken lyder: "Jag stirrar ner på mina skor och ser ett tunt lager av aska landa på det slitna lädret. Här stod sängen jag delade med min syster Prim." 

Det målas upp en bild av ett sönderbränt hus helt vitt av all aska, huvudkaraktären Katniss är tillbaka i sitt hus där hon borde innan allt förstördes. Man kan verkligen känna sorgen inom Katniss genom att läsa mellan raderna. Efter att ha läst några sidor kan jag tänka mig att boken kommer att vara väldigt fokuserad på hur hur Katniss ska rätta till allt som gått snett. Hon kommer göra upp för alla människor vars hem har brunnit ner. Hennes ansvar för landet kommer bara växa sig större och hon kommer ha stora krav på sig själv som hon inte ens själv vet om hon kan uppfylla.




lördag 30 augusti 2014

Kostym

Isabel Kylander ES13

1.
Kort sammanfattning: I novellen vår vi direkt hoppa in i en handling där vi möter en person som nyss har ankommit till Singapore. På flygplatsen möter huvudkaraktären en man som erbjuder personen en lift in till staden. När de kommer fram har mannen presenterat sig som Bob och han vill träffa personen igen. Snabbt flyger tiden förbi och de är på Bobs hotell. Efter att ha spenderat natten med Bob vaknar de upp och han säger att ska på ett möte. Då klär personen sig i Bobs kläder och tar några av hans ägodelar och går därifrån.

Novellens språk är väldigt vardagligt, vilket beror på att den är skriven i första persons perspektiv eftersom man får vara med i tankarna hos huvudpersonen. Lika väl i konversationerna så är språket väldigt avslappnat och de formulerar sig som vi idag gör i talspråk. Den miljöskildring som återkom många gånger var hur personenen ständigt uppmärksammade när platser var luftkonditionerade, som flygplatsen, bilen och hotellet.
Personskildringarna var också väldigt vaga, man fick egentligen inte veta så mycket om karaktärerna mer än vad som står rent konkret.

2.
Huvudtanken med denna novell var att lyfta fram genus perspektiv och hur vi läsare reagerar på olika könsroller. T.ex. när huvudpersonen presenterade sig för Bob så stod det bara ”Jag sa mitt namn” och när personen duschar på hotellet tar hen både ”herr” och ”dam” schampo och deodorant. Jag tror att författaren, Ninni Holmqvist ville förmedla var att man bara skulle se på personen som en individ utan förbestämda könsroller. Trots det tror jag att många ändå fick en bild av personen som en man eller kvinna, och det är på något sätt en reflektion om hur vi i samhället tänker kring frågor som detta. Vi vill genast försöka hitta fack att sätta människor i då många kan bli förvirrade hur de kanske ska tilltala personer utan ett bestämt kön.

Som tidigare nämnt så var personskildringarna väldigt opersonliga, vilket kanske låter lite lustigt. Men jag såg det som ett stort tema i novellen att karaktärerna inte skulle vara så formade, utan att man själv skulle fatta egna uppfattningar om dem. Några av budskapen som gick att tolka fram ur novellen var att man ska vara försiktig med främlingar, de kanske verkar trevliga och intressanta men man kan aldrig riktigt vara säker på hur de är som person. Det andra var självklart att man inte ska lägga så mycket vikt på vilket kön eller sexualitet personer har, utan att man ska se dem som unika individer.


3.
Trots att denna novell är skriven för snart tjugo år sedan, är den väldigt relevant i dagens diskussioner. Under det senaste två åren har frågan om hen blivit väldigt aktuell, det har även dragit mycket uppmärksamhet till att prata mer om olika läggningar och sexualiteter. Och det är just det som är viktigt, att prata om frågor som just denna för det är så man upplyser och gör det till något som förhoppningsvis alla kan acceptera varandra och hur de väljer att identifiera sig.

Jag tror säkerligen att denna text skulle kunnat skrivas för 50 år sedan, men hur den hade blivit dömd av samhället är en helt annan fråga. t inte att et i>z Bara för att det inte var vanligt på den tiden så betyder det inte att det inte fanns någon som tänkte så här. Men jag tror även att ingen skulle riktigt våga publicera en text som denna i risk för sitt eget liv då t.ex homosexualitet ansågs vara en sjukdom som man kunde bota med lite heligt vatten och en bibel i handen (kanske inte riktigt, men vad jag menar är att det var delvis på grund av kristendomen som det ansågs vara fel).
 

onsdag 27 augusti 2014

Årskurs 2

Från och med nu så kommer alla inlägg framöver vara från årskurs två!

onsdag 28 maj 2014

Konstfilm

Vi har arbetat med vår konstfilm i några veckor och mycket tid utanför skolan har används till att slutföra vår film. Konstfilmen var lite speciell eftersom allting skulle ske i kronologisk ordning. Det gjorde att vi behövde planera mycket och arbetet blev aningen svårare. Dock så tycker jag att det är det som göra att det var så kul att filma.

Jag tänkte många gånger att vi kanske tog på oss ett för stort uppdrag, vi behövde göra väldigt mycket tid efter skolan och en del av de klipp vi hade tänkt att filma blev aldrig av. Trots att vi tog bort en del planerade scener så blev vår film väldigt lång. Men det hade varit svårt att göra den kortare, man hade kanske inte uppfattat handlingen särskilt bra om allting gick så snabbt. Likväl tycker jag att eftersom filmen följer en handling så är den intressant att se på och man märker inte att den är speciellt lång.

Under processens gång har vi stött på olika problem, ett var tillexempel att få min hund som skulle vara med i en scen att bära iväg skorna. Men det löste vi med att vi själva fick sätta oss i rollen som en hund då både Julia och Sara fick springa på huk för att spela rollen som hund.
Ett annat var att vi hade blött ner skorna för att det skulle verka som om de blivit tvättade i en maskin, men efteråt skulle vi filma ett tillägg till den scenen men då hade vi redan kastat in dem i torkskåpet. För att få dem att se lite blöta ut så hällde vi lite vatten på golvet för att det skulle se ut som om de fortfarande var blöta.

Vi har valt att på lite olika sätt blanda in måleri i filmen, de tydligaste är självklar då man ser barnet som målar skorna samt "konstnären" som försöker måla av ett mönster på skorna men misslyckas miserabelt. Vidare finns det ännu en del av filmen som man skulle kunna tolka som måleri och det är att varje person som äger skorna gör sitt lilla avtryck på dem genom att spilla något, trampa i smuts eller i en pöl. På så vis så målar ägarna en historia på skorna och det är just vad vår film fokuserar på, att följa dessa skors lilla historia.

Alla i gruppen har till största del samarbetat med nästan allt, och alla har hjälps åt att tillsammans vara ansvariga. Vi hade alltså inte riktigt några utsatta roller som man skulle följa i grupparbetet, men om jag skulle sätta mig själv någonstans så har jag till större delen varit kameramannen och som vanligt så brukar jag vara väldigt drivande i grupparbeten så jag såg till att planera in filmdagar för övrigt så har jag också bidragit med idéer. Men självklart gjorde vi allt som en grupp. Vi har tillsammans kommit på olika idéer och alla har varit likvärdigt delaktiga i arbetet.

Det var svårt att komma på någon erkänd konstnär som hade gjort något liknande, så klart finns det säkert men i övrigt så tycker jag att vår film likar HowToBasic på youtube. Personen som filmar gör allt i ögonperspektiv, lite så som vi har gjort. När vi använde oss av händerna i videon och gjorde gester så såg jag mycket olika rörelser som jag tyckte liknade sättet han rör sig på. Han är trots allt ingen erkänd konstnär, men konstnär är han så länge han själv kallar sig för det.

För att reflektera lite kring vad jag har lärt mig så kan nämna igen att jag känner att vi kanske tog oss vattnet över huvudet med ett lite för stort projekt, vi har lagt ner mycket tid på att det ska bli ett resultat som alla i gruppen ska vara nöjda med. Något mer som jag har skulle säga att båda jag och alla anda har lärt oss är att tillsammans kunna arbeta i alla olika roller, för vi har alla behövt vara ansvariga för alla delar (filma, ta hand om skorna osv).

Slutligen så kan jag bara säga att både jag och alla andra väldigt nöjda över resultatet!

torsdag 22 maj 2014

Recension - Jane Eyre

Utbildande spänning med en aptit för samhällskritik
Bokrecension av Isabel Kylander

Jane Eyre
Boken ”Jane Eyre” publicerades år 1847 och är skriven av den talangfulla Charlotte Brontë. Det var en tid då kvinnor fortfarande var förpliktigade att göra allt i deras makt för att tillfredsställa männen. Att kvinnor skulle sysselsätta sig med att skriva romaner och uttrycka sin personliga åsikt kom inte på fråga. Detta var en av anledningarna varför Charlotte Brontë publicerade sin bok med ett manligt pseudonym. [1] Även i nutid är detta något som har förekommit. Den kända författaren J.K Rowling som skrev Harry Potter böckerna använde även ett pseudonym. Rowlings tanke var att hon trodde att sitt kön skulle driva iväg unga killars intresse, på grund av samma anledning som förr i tiden då män hade mer respekt inom författaryrket. Detta är en fråga om likvärdighet och kvinnans plats i samhället, vilket boken Jane Eyre skildrar på ett stilfullt sätt

I boken får vi följa det föräldralösa barnet Jane som bor hos sin moster i Gateshead i England, men livet där är inte enkelt. Jane anses inte vara värd mer än en tjänsteflicka och hon kommer ofta i konflikter med de som bor i hushållet, men främst av allt hennes kusin John som inte skulle tveka att ge henne en rejäl smäll. När hennes moster inte klarar av att ha kvar henne i hushållet blir hon skickad till en anstalt för föräldralösa barn. Fastän den stränga uppväxten är det den som gör henne till en oberoende och reserverad ung kvinna. Och efter mycket slit så finner hon arbete på en herrgård, där startar hennes nya liv.

Den viktigaste personen i boken är självklart Jane Eyre, hon är även berättarrösten i boken. Därtill kommer den viktigaste birollen, Edward Fairfax Rochester eller Mr. Rochester som han benämns under större delen av boken. Mr. Rochester är en mycket typisk karaktär som brukar införlivas i en roman. Välutbildad, mystisk, sofistikerad och lite lömsk men trots allt en mycket godhjärtad man. Mr. Rochester är ägare och herre över Thornfield Hall där Jane spenderade mycket av sin senare ungdom.

En ytterst intresseväckande del av boken är skriven som en självbiografi fastän den inte är det. Detta gör att läsningen blir väldigt intressant när det helt plötsligt kommer en replik då Jane pratar med läsaren. Språkets stil är väldigt influerad av romantiken, däremot är den skriven under Victoria eran i England. Det var en strikt och pryd tid då kvinnor och män inte ens kunde vistas i samma badhus.

Trots kan denna roman, i våra ögon, kanske inte är särskilt revolutionerande kan man ändå förstå hur mycket inverkan en bok av detta slag kunde göra under 1800-talet. I sin tid var detta en mycket omstörtande bok, då den gick emot samhällets mönster och moral totalt.
När man får följa Janes liv så stöter man på många feministiska tendenser, vilket var något man inte brukade diskutera vid middags bordet under den tiden. Boken fokuserar mycket på valen hon gör för att hitta en balans mellan att kunna vara en hustru och emellertid vara en oberoende kvinna. Charlotte Brontë var tidigt ute med att uppmärksamma hur kvinnor var och i vissa fall, fortfarande är, behandlade i samhället.

En förklaring till varför bokens budskap fortfarande är aktuell är för att Brontë tar upp tidlösa problem och känslor. I boken finner vi allt mellan kärlek, hat, irritation och det är något som vi självklart än idag kan koppla till våra egna liv. För mig är det svårt att placera denna roman i en specifik genre, istället är lättare att se den som en bok av ett speciellt tema. Den tar upp samhällskritiska frågor och det är en mycket distinkt uppväxtskildring.

Vidare vill jag säga att denna bok det var ett nöje att läsa denna bok, trots att det i början kändes som om jag höll i en tegelsten. Sättet som Brontë har skrivit på gör att man sugs in i boken då man dras med i alla känslor som dyker upp. Vidare kunde det vara lite svårt att hänga med historiens följd då Jane som är berättarrösten ofta hoppar fram och tillbaka mellan minnen och nutid. Som hjälp brukar hon inleda med något i stil med ”Du kanske…” eller ”Kära läsare…” som tillägg så tyckte jag också att detta var en del av bokens charm, det kändes som att hon var en sagoberättare.

Slutligen kan jag inte säga mer än att jag blev förvånad över hur spännande och häpnadsväckande denna bok var. Boken är proppfull med känslor av alla sorters slag, romantik sorg, spänning och även lite skräck. Samtidigt som den tar upp alla dessa känslor så känner jag mig också mättad av kunskap om hur det var att leva på den tiden. Vad mer kan man begära av en bok av detta slag?


Källförteckning:


lördag 26 april 2014

Vecka två - Jane Eyre

Vilka hemliga drömmar eller känslor bär karaktärerna på?

Efter att ha lämnat flickskolan Lowood och ankommit till Thornfield Hall där hon arbetar som guvernant åt ett barn i Mr. Rochesters hushåll. Till en början så var Mr. Rochester inte mer än en arbetsgivare som hon ansåg vara aningen arrogant i sättet han pratade med sina andra tjänare, han hade en bister attityd och hon satt ofta och övervägde alla hans personlighets drag som ansågs vara mindre bra. Men allt efter som tiden går så börjar hon fatta tycke för honom, hon är alltid uppmärksam när det kommer till var han befinner sig och vilka han umgås med. De finner alltid tillfällen att prata med varandra och man får en uppfattning om att Mr. Rochester också är mycket intresserad av Jane. Ett bra exempel på det är när Jane hade smitit ut från stora salongen där Mr. Rochester hade ett par gäster. Han följer efter henne och undrade varför hon smet så tidigt. Det sista Mr.Rochester säger innan de går skild vägar till sovrummen är "Gå upp nu, och skicka Sophie att hämta Adèle. Godnatt min...".
Det tyder på att det finns något som han vill säga till henne men eftersom han har gäster på besök så skulle det anses mycket fel av honom om han skulle uttrycka några känslor inför Jane.

Bilden av Janes uppväxt är väldigt tydlig, boken fokuserar mycket på sättet hon växte upp. Flickor på den tiden hade många regler att följa, även om Jane blev missförstådd och avskydd i hennes mosters hushåll så var hon en exemplarisk ung flicka. Hon hade chans att visa det när hon kom till Lowood, där fick vi se hur flitig och ordentlig hon var. Jag kan känna igen vissa känslor som beskrevs i boken, när jag var liten var jag väldigt lydig men om jag ansåg att något var fel så tvekade jag aldrig med att säga till. Och Jane hade den egenskapen också, hon var väldigt frispråkig och hennes ord kom från hjärtat.