School Blog: Recension

Utbildande spänning med en aptit för samhällskritik

Bokrecension av Isabel Kylander

Jane Eyre

Boken ”Jane Eyre” publicerades år 1847 och är skriven av den talangfulla Charlotte Brontë. Det var en tid då kvinnor fortfarande var förpliktigade att göra allt i deras makt för att tillfredsställa männen. Att kvinnor skulle sysselsätta sig med att skriva romaner och uttrycka sin personliga åsikt kom inte på fråga. Detta var en av anledningarna varför Charlotte Brontë publicerade sin bok med ett manligt pseudonym. [1] Även i nutid är detta något som har förekommit. Den kända författaren J.K Rowling som skrev Harry Potter böckerna använde även ett pseudonym. Rowlings tanke var att hon trodde att sitt kön skulle driva iväg unga killars intresse, på grund av samma anledning som förr i tiden då män hade mer respekt inom författaryrket. Detta är en fråga om likvärdighet och kvinnans plats i samhället, vilket boken Jane Eyre skildrar på ett stilfullt sätt

I boken får vi följa det föräldralösa barnet Jane som bor hos sin moster i Gateshead i England, men livet där är inte enkelt. Jane anses inte vara värd mer än en tjänsteflicka och hon kommer ofta i konflikter med de som bor i hushållet, men främst av allt hennes kusin John som inte skulle tveka att ge henne en rejäl smäll. När hennes moster inte klarar av att ha kvar henne i hushållet blir hon skickad till en anstalt för föräldralösa barn. Fastän den stränga uppväxten är det den som gör henne till en oberoende och reserverad ung kvinna. Och efter mycket slit så finner hon arbete på en herrgård, där startar hennes nya liv.

Den viktigaste personen i boken är självklart Jane Eyre, hon är även berättarrösten i boken. Därtill kommer den viktigaste birollen, Edward Fairfax Rochester eller Mr. Rochester som han benämns under större delen av boken. Mr. Rochester är en mycket typisk karaktär som brukar införlivas i en roman. Välutbildad, mystisk, sofistikerad och lite lömsk men trots allt en mycket godhjärtad man. Mr. Rochester är ägare och herre över Thornfield Hall där Jane spenderade mycket av sin senare ungdom.

En ytterst intresseväckande del av boken är skriven som en självbiografi fastän den inte är det. Detta gör att läsningen blir väldigt intressant när det helt plötsligt kommer en replik då Jane pratar med läsaren. Språkets stil är väldigt influerad av romantiken, däremot är den skriven under Victoria eran i England. Det var en strikt och pryd tid då kvinnor och män inte ens kunde vistas i samma badhus.

Trots kan denna roman, i våra ögon, kanske inte är särskilt revolutionerande kan man ändå förstå hur mycket inverkan en bok av detta slag kunde göra under 1800-talet. I sin tid var detta en mycket omstörtande bok, då den gick emot samhällets mönster och moral totalt.

När man får följa Janes liv så stöter man på många feministiska tendenser, vilket var något man inte brukade diskutera vid middags bordet under den tiden. Boken fokuserar mycket på valen hon gör för att hitta en balans mellan att kunna vara en hustru och emellertid vara en oberoende kvinna. Charlotte Brontë var tidigt ute med att uppmärksamma hur kvinnor var och i vissa fall, fortfarande är, behandlade i samhället.

En förklaring till varför bokens budskap fortfarande är aktuell är för att Brontë tar upp tidlösa problem och känslor. I boken finner vi allt mellan kärlek, hat, irritation och det är något som vi självklart än idag kan koppla till våra egna liv. För mig är det svårt att placera denna roman i en specifik genre, istället är lättare att se den som en bok av ett speciellt tema. Den tar upp samhällskritiska frågor och det är en mycket distinkt uppväxtskildring.

Vidare vill jag säga att denna bok det var ett nöje att läsa denna bok, trots att det i början kändes som om jag höll i en tegelsten. Sättet som Brontë har skrivit på gör att man sugs in i boken då man dras med i alla känslor som dyker upp. Vidare kunde det vara lite svårt att hänga med historiens följd då Jane som är berättarrösten ofta hoppar fram och tillbaka mellan minnen och nutid. Som hjälp brukar hon inleda med något i stil med ”Du kanske…” eller ”Kära läsare…” som tillägg så tyckte jag också att detta var en del av bokens charm, det kändes som att hon var en sagoberättare.

Slutligen kan jag inte säga mer än att jag blev förvånad över hur spännande och häpnadsväckande denna bok var. Boken är proppfull med känslor av alla sorters slag, romantik sorg, spänning och även lite skräck. Samtidigt som den tar upp alla dessa känslor så känner jag mig också mättad av kunskap om hur det var att leva på den tiden. Vad mer kan man begära av en bok av detta slag?

Källförteckning:

http://www.biography.com/people/charlotte-brontë-11919959 - awesm=~oEDRAkG0yXoNgW (Hämtad information 18/05/14)